En rad tragiska händelser har utspelat sig i det värmländska Sunne. Under förra året och även tidigare har orten drabbats hårt av rattfylleriet.
MADD kontaktades via Kristina Stenehäll, MADD i Kramfors, av en mamma vars son dödats på moped där alkoholen varit med i bilden. Men fler har drabbats hårt och under januari bjöds MADDs ordförande upp till Sunne för en träff med människor som råkat illa ut pga rattfylleriet i Sverige.
I ett vintirigt Sunne där enbart de värmande ljusen från hotell Selma Lagerlöf kastade lyster över de vita snödrivorna, satt åtta väntande människor i en skola, för att närmare få kontakt med MADD. Med kaffetermosen välfylld, nybakade bullar i plastpåsar, fick de församlade historien bakom MADD.
Hur den största amerikanska lobbyorganisationen i världen mot rattfylleriet, kunde hamna här. Hur Sverige skrev ett samarbetsavtal med MADD i USA 2003 och hur vi försöker metodiskt arbeta för att nå ut, hitta fler drabbade runt om i landet.
Det var en värmande kväll. Dessa männsikor, alla hårt drabbade, känner att de vill bidra så gott de förmår. Det vill vi alla och som sades däruppe i Sunne, att vi måste berätta att vi finns, ge omgivningen möjlighet att berätta för oss om andra som drabbats. Få den lokala polisen med oss, se till att media använder oss i opinionssyfte och inte minst hjälper oss att hitta alla dessa drabbade siom gömmer sig därute. Som finns där runt om men som inte kommit fram. Som inte visar sig eller helt enkelt inte vet var de ska vända sig. Att MADD är den organisation för rattfyllerioffer som inte bara tar arbetet mot problemet på allvar, utan också kan vara ett stöd för nya som råkar illa ut. Ett MADD man kan vända sig till för att få det stöd bara någon som själv drabbats kan ge.
Jag tror att Värmland och Sunne kan bli en viktig region för MADDs framtida arbete i kampen mot och kunskaperna kring rattfylleriets oerhörda konsekvenser.